Jag läste en underbar blogg idag som heter hoppvarning!

Det fick mig att känna som att jag inte har varit hos Malou på hundra år, så jag slängde mig på moppen och full fart dit.

Hoppade femtio och sextio cm. JÄTTEKUL!

Plus att min älskling gick så jäkla fint! Jag är överlycklig just nu.<3

Jag har nu städat klart hela undervåningen dessutom. Ska bara dammsuga trappen, men det gör jag imorgon, så åker vi till göteborg på torsdag med faster och kusin(er?) :)

Jag har så mycket att se fram emot just nu!

Bilden i presentationen är lite gammal, då jag hade slingat hår. Såhär ser jag ut nu: 

Och jag älskar att umgås   och rida min ponny

.  

En utav mina bästa vänner är Nenna

  Och en annan är Jessica, som också är min kusin.(har ingen bild)

Där har ni lite om mig i bilder.

Som rubriken lyder!

Jag är jävligt trött och lat idag, så finns det något lättare sätt att beskriva ända in i minsta detalj hur jag tänker just i detta nuet?

The lazy song - Bruno Mars

Precis sådär. Men tyverr så har mamma och pappa satt ett "krav" på om vi ska dra på någon semester; städa hela nedervåningen.

Vart fan kom den ifrån lixom? :( Det enda positiva är att jag får vänta på att lillesyster vaknar och hon sover nog ett ganska bra tag.

Tills hon vaknar ska jag bara ligga och chilla i soffan framför TVn med datan i knäet. Det är därför det kommer så många inlägg just nu. Och fler kommer, tro mig...

Men det är väl bara bra? eller?

Jag ser det som två helt olika saker.

Jag menar alltså att jag inte är rädd för att dö, men att jag gillar att leva så mycket att jag kommer sakna det. Om ni förstår?

Och jag är rädd att min död kommer bli smärtsam. Man vet ju aldrig vad som kan hända. Vad som helst kan ju inträffa när som helst, så det gäller att hela tiden vara glad att man har livet i behåll. Även när man är pank eller förlorat den man älskar.

Jag förstår inte dom som tagit självmord. De är själviska och otacksamma med tanke på dom som inte hade något annat val. Bara för att man dör betyder det inte att de är tappra eller modiga. Och inte att man får världes uppmärksamhet. Och (iallafall nästan) ingen tycker synd om sådana, det är ju dom som valt sitt öde.

Av en uttråkad/rastlös liten krake.

Jag har sattit upp några reklamblad och sånt, ni vet, som minnen av olika saker man varit med om (:

Så jag har ett signerat liten sånhär tidningsgrej som man får när man går på speed(a?)way. (vet knappt ens vad det heter haha). Som hänger i vänstra överkanten med häftstift. Så igår, precis när jag öppnat dörren till hallen utanför mitt rum, Så det lyste in i mitt rum såklart, med tanke på dedär förbannade spelet Fear. Släckte och gick och lade mig. Men innan jag hann blunda kollade jag på denhär lilla "boken" , och just i det ögonblicket knuffades den till.

Ja, jag tror faktist på spöken och andar. Jag tror knappast att de ljuger i "det okända".

Vist skulle de göra det för så lite som pengar, men en kompis jag har känt i några år över internet har gått en kurs med han som brukar vara med där ... Ja han engelsktalande. Och de hade vist kommit ganska långt med dom kurserna.

Plus att vårat hus är drygt hundra år gammalt, så det måste ha varit någon som dött där genom alla åren? Och då menar jag utöver alla hamstrar jag har haft hehe.

Headern kommer! Picnik fuckade upp igår, så jag var tvunget att stänga ner allt ._.